Olle Häger - Bandyspelaren som försvann i Gambia
Olle Hägers kriminalroman från 1991 på Carlssons bokförlag i Stockholm. Boken handlar om Lennart Simonsson, kallad Simon, som tar tjänstledigt från sitt jobb för att skriva en uppsats i Historia på universitetsnivå. Till vardags är Simon polis och har jobbat vid polisen i Söderhamn i 12 år.

Som ämne till sin uppsats har Simon valt "strejkbrytarna i Sandarne sommaren 1932". När han börjar forska i saken dyker ett par bandyspelare upp i handlingen. Varav en är den mytomspunna stjärnan "Lövet".

"Lövet" var den stora stjärnan i Brobergs bandylag på 30- och 40-talet. När Simon intervjuar ett par äldre herrar i boken beskriver de "Lövet" ungefär som "Bempa" i spelstil fast lite bättre.

"Lövet" försvann dock under mystiska omständigheter efter en större tipsvinst, och här uppdagas en kriminalgåta som Simon börjar undersöka. Händelserna leder till slut till Gambia där "Lövet" verkar ha gått upp i rök.

I denna kriminalroman blandas dåtid med nutid. Även geografiskt växlar handlingen mellan lilla Söderhamn, Stockholm och Afrika.

Själva kriminalgåtan och romanen i sig kan betraktas som en medelgod svensk deckare. Helt i klass med t.ex. Henning Mankell och Arne Dahl. Dock en bit ifrån mästarna Håkan Nesser och Björn Hellberg.

Vad som utmärker denna bok och gör den extra läsvärd är framförallt all koppling med bandyn. Det är riktigt roligt att följa Simon i vardagliga situationer i boken. Simon är nämligen inte speciellt förtjust i bandy, något han inte vågat berätta för folk i sin omgivning i Söderhamn. Han låtsas därmed vara intresserad av hur det går för Broberg för att inte verka galen.

Här följer ett par roliga citat från boken:

"Hur tror du det går för Broberg på Söndag" fortsatte Verner som inte lyssnade så noga på vad folk sade. Han hade ett korvstånd utanför ingången till Hällåsen och var mån om att det gick bra för "de gula". "Gul färg Broberg" stod det på en devis ovanför den maskin som fixade potatismos. Det var denna spirituella hejaramsa, som brukade egga fram hemmalaget till stordåd och få publiken att offra smärre belopp också på korv. "Det blir hårda bud" svarade Simon. "De måste ut och värva" sa Verner. "Du ser hur Boltic gör. Det är bara pengar som räknas."

Simon hade aldrig riktigt förstått tjusningen med bandy. För honom var det en spretig och gles sport, där man pinnade på tills man blev nerdragen eller nerslagen och då blev det hörna med hela laget instoppat i mål, så att det inte skulle kunna bli mål.
Det här hade han aldrig vågat säga högt i Söderhamn. Tvärt om låtsades han vara bandyfrälst, bl.a. för att hålla sig väl med Verner i korvkiosken. Han insåg också att det fanns någonting med bandy, som fick till synes normala människor att bete sig som galningar.



Jimmy Andersson
jimmy@jimbobandy.nu